Less, arg och irriterad

I går och idag har jag varit väldigt trött vilket nog är orsaken till att när jag kom hem från stallet och kände mig på väldigt dåligt humör. Varför kan saker inte bara fungera normal? Normala arbetstider, en fullt fungerande bil, en kropp som gör vad man säger åt den, en hjärna som instinktivt känner vad som är rätt och fel (och åtgärdar felen direkt)? Nej istället jobbar man hela tiden, vindrutetorkarna går i ett. Man har ont i kroppen och är så stel att man inte ens kan sitta rakt. Hur svårt kan det vara att sitta rakt upp och ner på en häst? Svårare än man tror tydligen. För höften den skjuter jag i vänstervarv till höger och i högervarv till vänster (varför inte bara åt ett håll, då skulle det ju vara lättare att hamna rätt). För att kompensera denna lilla snedställning i kroppen så skjuter jag överlivet åt motsatt håll för att ge illusionen av att sitta rakt och naturligtvis för att inte ramla av. Enda fördelen med att jag gör likadant åt båda hållen är att jag inte bara blir sned på en sida. Allt ska ju sträva mot jämvikt så… Dock är jag tveksam om jag får räkna in det här som något bra.

Varför är det så att bara för att man gör en ny sak (I detta fall en ny ridövning eller ny och ny, gammal bortglömd övning snarare) så slutar alla kretsar i huvudet att sluta att fungera. Om ni hade sett mig rida i söndags och i går så hade ni trott att det var ett helt annat ekipage. För allt som fungerade så bra i söndags fungerade inte alls i måndags. Kan och ska verkligen en ny övning rulla ihop hjärnan till en pingisboll som studsar runt i ett tomrum i huvudet på en? Eller var det något annat som var felet? För stressad, för otydlig, för ofokuserad… Eller helt enkelt en kombination av allt och lite till eller ingenting alls?

Att jag sen hade glömt att ta med godis till Jeppe upp till ridhuset (brukar alltid ge honom något när han kommer ner till stallet, men han skulle gå ett pass till efter mig) fick mig att hamna i en spiral mot ett ännu sämre humör. Det var droppen för dagen. Efter det var allt bara skit (även sådant som kanske inte skulle ha klagats på, klagades på. Sådant som inte var fel i världen var plötsligt det).

Efter en hemfärd med gnisslande vindrutetorkare så var jag så j… trött och förbannad så när ärmarna fastnade på tröjan när jag skulle ta av den så jag ville jag bara sparka sönder något alt slita sönder kläderna. Ramsan som kom ur mig var inte den finaste om man säger så.

Så nu undrar ni nog hur är det idag. Ja vad ska man säga? Jo mycket bättre för när jag slutade jobbet (efter att ha jobbat över) och Patrik kom och hämtade mig med en nytvättad bil och färdig mat. Så kändes allt perfekt. Så nu ska jag göra något som jag vet får mig att må ännu bättre dvs gossa upp mig i soffan med Patrik och bara mysa.