Hur säkra är mobiler?

I går började vi fundera hur säkra mobiler egentligen är när Patriks lånetelefon började ringa.
Vi satt och tittade på en film via playstationet igår när det började hända underliga saker. Menyer börjar hoppa upp och snurra runt och sen började Patriks telefon ringa och när han flyttade telefonen från kontrollen så började playstationet fungera som vanligt.
Undra vad som egentligen händer med ens huvud när man har telefonen vid örat om en kontroll får sådant spel av att det ringer?

Bones

Jag bara älskar Bones. Har köpt alla boxar som kommit ut och går varje vecka och längtar efter att söndagen skall komma för då visar 3:an Bones kl 20.00. I början funderade jag på varför man lagt en så bra serie på en söndag, men sen kom jag på varför. Det är för att man inte ska tycka att det är så jobbigt med söndag kväll.

Ovanor

Har ni tänkt på hur lätt man lägger sig till med ovanor. Obemärkt smyger de sig på en. Man gör en ovana två gånger och då sitter de, men en bra vana måste tjatas in. Borde det inte vara tvärt om? De bra sakerna sitter på en gång och de dåliga fastnar aldrig?
Tänk vad mycket lättare allt vore.

Då har man varit hos Dracula

Jag har precis kommit hem från Draculas håla alias blodcentralen där jag har varit och gett bort lite blod. Nu vet man hur de i True Blood känner sig. Väldigt trevlig och omhändertagande personal var det här på Piteå blodcentral.
Jag trodde jag skulle känna mig lite trött, men det är snarare tvärt om. Man känner sig pigg och lite ny. Inbillning? Troligen men det känns bra.
Så alla ni som har lite blod över och är givmilda av er, hör av er till blodcentralerna eller på geblod.nu 
Jag fick välja mellan två trisslotter eller en check på 50 kr som tack. Jag valde triss och vann 50 kr.

Mustaschkampen i Blåsmark

Hörde på radion idag att mustaschkampen skulle passera förbi Piteå och även stanna till i Blåsmark av alla ställen. Hörde dock inte när det var så håll utkik så ni kan lämna över lite pengar.
Följ Musse och Andreas blogg här och Gerts blogg här.

Ofredad

Så har man än en gång råkat ut för ett tafsande kräk. Varför måste de vara på mig för? Man känner den iakttagande blicken, sen känner man hur något rör en på benet, sen ser man dem. Dessa äckliga kräk sp...larna, klarar inte ens av att skriva namnet på dem. Man känner sig ofredad, jag hoppade in i duschen och försökte tvätta av mig obehags känslan efter dens äckliga ben på min kropp, men det hjälpte föga. Jag älskar sommaren men måste de finnas så börjar jag nog luta åt att gilla vintern istället.

Kors i taket

Nu har det omöjliga hänt. Jag har varit tvungen at tacka nej till ett jobb. Det trodde jag aldrig skulle hända.
Kändes underligt att säga "Nej, tack. Jag har redan fått ett jobb". Håller världen på att gå under eller? Tidigare har man fått springa runt och böna och be om att få jobba överhuvudtaget. Det värsta jobbet jag haft var nog ändå som badvakt på fotbollsskolan. Jag är livrädd för att få vatten i ansiktet så skulle något barn hålla på att drunkna så skulle inte jag kunnat göra mycket. Så jag bad rätt hårt om att alla skulle kunna simma bra så jag bara kunde vaka lite fint. Ja nu kom jag på avigvägar, tillbaka till nutid. Så jag kan bara tacka den lyckliga stjärna man föddes under och som såg till att man behövde byta jobb när det verkar finnas jobb.

Älskar UPS

Heja UPS ni tar er fram på utsatt tid som lovat, trots askmoln. Måste bara säga ni är bäst!!!
Där ser man man ska inte vara så pessimistisk. UPS klarar allt!!!

Så nu har jag den my precious. Ni kommer få utförliga raporter om N900 när jag hinner prova den.

Jag har varit som ett barn på julafton idag, väntat, längtat på att få komma hem och öppna paketet.
Patrik fick verkligen en ömhetsbetygelse idag. Aldrig förr skulle jag ha låtit någon annan röra min nya telefon innan jag utförligt fått packa upp och lagt allting i ordning. Ni som känner mig vet att jag har lite udda saker för mig. Men idag hände något, Patrik fick faktiskt tillåtelse att ta fram my precious ur kartongen och sätta den på laddning. Så där ser man hur mycket någon kan betyda för en.

Pessimistens klagan

I början på veckan beställde jag en telefon som skulle komma i morgon. Kommer den dyka upp då? Nej för askan stoppar dens färd genom Europa. Så när den kanske kommer på måndag så är jag inte hemma och kan ta emot den. Vilket gör att allt kommer bli mer struligt än om den bara dykt upp när den skulle.

Sen har vi ju det här med mat. Varför måste man vara allergisk mot allt? Varför kan man inte komma ihåg att ta sina piller så att man kan äta maten? Varför kan man inte bara direkt dra i sig ett piller så man slipper äta maten man inte tål? Varför är man så lat att man köper mat istället för att göra egen som man kanske tål?

Ska jag nu klaga så kan jag ju passa på att klaga över hur lite tid man har. Nu är det redan kväll, men vars tog dagen vägen?

Och VARFÖR är det hockey var eviga jä... kväll? Och varför får man kramp i det här f... benet? Och och och....

Fokus

Har ni tänkt på hur man ibland fastnar i gamla hjulspår. Problem som man en gång haft känns som om de är omöjliga att fixa men ibland så får man någon annans syn på saken och då visar det sig att man längs vägen med problemen har fastnat i sitt eget problem tänk. Alla problem tror  man har samma ursprung och när man sen får en aha upplevelse inser man hur man tappat fokus efter vägen. Idag insåg jag när jag red att jag tappat fokus efter vägen. Något som har varit ett problem visade sig redan vara löst och istället hade det ersatts av ett annat, men jag var fortfarande kvar i att det var samma problem som tidigare. Vilket i sig skapade problem, för istället för att göra något åt det nya problemet så satt jag istället och försökte fixa det gamla problemet. Så när jag fick påpekat för mig var problemet nu låg så insåg att jag kommit längre än jag trodde då jag lyckats lösa problemet, men insåg att jag fastnat i gamla hjulspår. Så idag hoppas jag att även ni tar en titt på gamla problem, de kanske redan är lösta när man börjar granska dem.

Har ni...

Har ni tänkt på hur lätt man smittas av andras humör? Man blir glad av någon som är glad, men man blir lika sur om någon annan är sur. Jag själv har en tendens på att kunna var lite mer åt det buttra hållet och suger lätt åt mig av andras buttra humör. Gärna klaga jag istället för att se det possitiva i alla små saker runt omkring oss. Så min plan är att jag ska sluta vara så neråt och bli mer uppåt. Inte för att jag störs av att jag är neråt utan för hur andra påverkas. Man tror inte att man påverkar så mycket som man gör, så ta en vecka och uppmärksamma ert humör, det ska i alla fall jag göra och förhoppningsvis smittar det av sig med bättre stämning för alla.

Varför är alla så besatta?

Idag satt jag och längtade till lunchen. Jag var så otroligt hungrig. Det är i och för sig inget ovanligt men idag uttryckte jag det högt. Och då fick jag ju naturligtvis påstående som kommer till allt man säger oavsett om man har ont i stortån, är hungrig eller har huvudvärk. "Du kanske är med barn!" Svar nej, nej och åter nej. Jag hatar alla disskusioner om barn och att skaffa barn, och jag hatar hur vissa kan vända allt och alla samtal till att man ska skaffa barn. Undra hur folk skulle ragera om jag började vända alla samtal på samma sätt?

-Jag har ont i huvudet idag. -Jaha, du ska skaffa katt.
-Jag är magsjuk. -Jasså, så det blir en gris.
-Jag ska ut och promenera. -Men när har ni skaffat en hund?
-Jag gillar inte hästar -Va alla gillar hästar. Det är bara som du tror, egentligen så älskar du hästar du vet bara inte om det. 

CV

Varför är det så svårt att skriva ett bra Cv och då menar jag framför allt det personliga brevet. Är det någon man känner så är det ju en själv, men att beskriva sig själv det känns som en omöjlighet. Försök komma på några saker i er pesonlighet som ni vill lyfta fram och som ska passa för att någon vill anställa er. Svårare än man tror.

 Är tveksam att min förmåga att skaffa fler hobbyer är en merit. Min förmåga till att vara ironisk utan att någon förstår det eller att skratta åt värdelösa skämt (gärna berättade av mig själv).

Vart ska man?

Jag är en planerande människa. Jag vill ha mål i livet. Från att jag var liten så ville jag bli ÖB och arbetade mot det målet. Längs vägen insåg jag att jag nog hellre ville bygga saker, vilket var möjligt då jag satt upp ett mål som gjorde att jag kunde ändra mig efter vägen. Så nu har jag ju nått mina mål så nu vill jag ju ha nya mål, men hur sätter man upp rimliga mål och vad är rimliga mål? Vissa är jätte bra på att planera en vecka/ett år/tio år framåt. Jag har ju onekligen varit bra på detta för jag har ju tagit mig till ett mål, men nu känns det som om jag sätter för höga krav, så tiden räcker inte längre till för att ha en möjlighet att uppnå målen.

Min kalender är hela tiden fullbokad, vilket gör att det känns svårt att ta tag i saker som jag vill göra. Ett exempel är att kunna vara ledig mer. Ett annat är att kunna tillbringa mer tid med Jeppe. Men att bara lyckas ta mig till stallet på de dagar jag sedan tidigare har planerat in känns som om det är en kamp mot klockan att hinna. Efter att jag var sjuk sist så har jag insett att jag måste prioritera detta först, för när jag missar mina stalldagar så blir jag sjuk. Jag lyckas hålla mig på fötter när jag är till stallet och får släppa allt annat, dock är jag ju nästa alltid små förkyld men det får man ta. (Vad ska man göra med 200 baciller ständigt runt en? ;-) ) Tyvärr är det ju inte alltid möjlig pga. olika saker, att kunna göra det man vill, men jag ska försöka.

Tillbaka till att sätta upp mål. Jag har bestämt mig att jag ska försöka börja sätta upp mål. Mål med ridningen, mål om vars jag vill vara om 5 år/10 år och vad jag vill prioritera i mitt liv. Jag får väll återkomma när jag hittat på något vettigt. För jag tvivlar att det ska bli sommar är ett vettigt mål. Uppnåeligt? Ja, men inte ett vettigt mål. Eller som mitt nyårslöfte: Jag ska sluta röka. Jag har aldrig börjat så det borde ju inte vara ett problem att lyckas med det.

Egoisten talar

Är det något jag stör mig på här i välden så är det när folk rör mina saker. Jag hatar det. Inte för att jag är egoistisk (vilket jag dock trorligen är) utan för att jag inte kan hålla koll på mina saker. Frågar man innan så brukar det vara ok, men de som efteråt säger jo jag lånade det här eller jag hittade det här, dem blir jag tokig på.

Som ett exempel, på jobbet har jag en telefon som fungerade bra tills jag åkte på semester när jag kommer tillbaka fungerar inte headsetet nå mer. Då har man lånat min telefon och det var helt ok, de behövde den. Men när jag kom tillbaka så vill jag ju kunna använda den igen. Dvs återställ saker som man lånar dem.

Och folk som tror att bara för att man har en nyckel så är det ok att rota runt. Svar Nej! Ge faan i mina saker. Man rör inte andras saker, så enkelt är det.

Så vida ni inte heter Patrik och är gift med mig, då kan jag kanske göra ett undantag. ;-)

För lat

Ides inte starta min dator för att göra ett bloginlägg så jag tog Puttes dator, en mac. Efter att ha försökt förstå mig på datorn så gav jag upp hoppet och tog istället och letade upp Puttes iPhone. Det var ju så mycket tyngre att vända sig om och trycka igång min dator. Hm... Ibland undrar jag hur dum lat man får bli.


- Posted using BlogPress from Patriks iPhone

Plötsligt mer tid

En av killarna på verkstan var så snäll och körde hem mig efter jobbet idag. Vilket gav mig tid för att laga lite mat. Vilket jag inte brukar hinna på onsdagar. Tyvärr har vi inte hunnit handla så det blev snabbmakaroner och burkköttbullar. Jag är ensam hemma så då funkar det rätt bra. Så nu känner jag mig på riktigt bra humör. Tänk vad små saker kan göra stor skillnad.

Less, arg och irriterad

I går och idag har jag varit väldigt trött vilket nog är orsaken till att när jag kom hem från stallet och kände mig på väldigt dåligt humör. Varför kan saker inte bara fungera normal? Normala arbetstider, en fullt fungerande bil, en kropp som gör vad man säger åt den, en hjärna som instinktivt känner vad som är rätt och fel (och åtgärdar felen direkt)? Nej istället jobbar man hela tiden, vindrutetorkarna går i ett. Man har ont i kroppen och är så stel att man inte ens kan sitta rakt. Hur svårt kan det vara att sitta rakt upp och ner på en häst? Svårare än man tror tydligen. För höften den skjuter jag i vänstervarv till höger och i högervarv till vänster (varför inte bara åt ett håll, då skulle det ju vara lättare att hamna rätt). För att kompensera denna lilla snedställning i kroppen så skjuter jag överlivet åt motsatt håll för att ge illusionen av att sitta rakt och naturligtvis för att inte ramla av. Enda fördelen med att jag gör likadant åt båda hållen är att jag inte bara blir sned på en sida. Allt ska ju sträva mot jämvikt så… Dock är jag tveksam om jag får räkna in det här som något bra.

Varför är det så att bara för att man gör en ny sak (I detta fall en ny ridövning eller ny och ny, gammal bortglömd övning snarare) så slutar alla kretsar i huvudet att sluta att fungera. Om ni hade sett mig rida i söndags och i går så hade ni trott att det var ett helt annat ekipage. För allt som fungerade så bra i söndags fungerade inte alls i måndags. Kan och ska verkligen en ny övning rulla ihop hjärnan till en pingisboll som studsar runt i ett tomrum i huvudet på en? Eller var det något annat som var felet? För stressad, för otydlig, för ofokuserad… Eller helt enkelt en kombination av allt och lite till eller ingenting alls?

Att jag sen hade glömt att ta med godis till Jeppe upp till ridhuset (brukar alltid ge honom något när han kommer ner till stallet, men han skulle gå ett pass till efter mig) fick mig att hamna i en spiral mot ett ännu sämre humör. Det var droppen för dagen. Efter det var allt bara skit (även sådant som kanske inte skulle ha klagats på, klagades på. Sådant som inte var fel i världen var plötsligt det).

Efter en hemfärd med gnisslande vindrutetorkare så var jag så j… trött och förbannad så när ärmarna fastnade på tröjan när jag skulle ta av den så jag ville jag bara sparka sönder något alt slita sönder kläderna. Ramsan som kom ur mig var inte den finaste om man säger så.

Så nu undrar ni nog hur är det idag. Ja vad ska man säga? Jo mycket bättre för när jag slutade jobbet (efter att ha jobbat över) och Patrik kom och hämtade mig med en nytvättad bil och färdig mat. Så kändes allt perfekt. Så nu ska jag göra något som jag vet får mig att må ännu bättre dvs gossa upp mig i soffan med Patrik och bara mysa.

Tokig? nej, bara lite galen.

För alla som har sett mig köra bil på sista tiden så har jag inte blivit tokig bara lite galen på detta eviga gnisslande när vindrutetorkarna går i ett. Troligtvis har reglaget till vindrutetorkarna pajat. Vi måste lämna in bilen så vi får det åtgärdat, för som det är nu så håller jag på att bli galen. Så i helgen lyfte jag upp vindrutetorkarna så jag slapp höra det gnisslande ljudet. För i helgen har det varit strålande sol, vilket gör att torkarna går fastän rutan är snustorr och skapar det mest ohygliga ljud. Att Patrik fyllde i 3 l spolarväska i onsdags hjälpte inte då bilen hade sprutat ut allt till fredag kväll. Då jag tänkte att man kunde spola på lite för att det inte skulle gnissla så mycket. Tji fick jag.

Övertid stör min planering

Så var man tillbaka på jobbet och det första man måste göra är att jobba över. Gillar inte att jobba över om jag inte planerat det i förväg. Ikväll hade jag planerat att jag skulle handla och laga mat inför helgens kurs (Lena kurs). Det sket sig rejält. Så det blev handling och ännu en dag + helg av snabbmat/mackor. Tur vi ska göra tacos i stallet på lördag. (För er som är sugna på tacos så har coop halvapriset på tacosskal och såser.) Längtar till hemmagjord mat. I går kokade jag kors i taket palt bara för att känna att jag fick i mig något halvvettigt. Nordcharks lyxpalt får nog en 4 i paltbarometern. Bland de bättre köpta palterna jag ätit, bäst är ju ändå hemmagjord.

Nu väntar jag på att Patrik ska ringa så jag kan hämta honom. Så var denna dag över. Vart tar tiden vägen?