Smarta saker

Såg denna på Hööks för 179 kr. Kan nog spara en hel del ryggar.

Lera

Tog in ett par rejält leriga hästar i kväll. De tyckte att det var perfekt väder idag. De hoppade, de lekte, de rullade, de njöt för fullt.

Jaques är bara ett exempel på hur fin man kan vara när man haft roligt. Jeppe såg så oskyldig ut att jag bara var tvungen att ta ett kort på honom också.

Han ser ut som om han tänker "Vadå vi hade ju bara lite roligt?". Det tog ett tag innan han såg nästan presentabel ut.

Galopp

Så har jag bestämt mig för att få till galoppen. Inte det lättaste när det var väldigt länge sedan jag aktivt valde att galoppera och galoppjobba en häst. Sist jag verkligen galoppjobbade en häst var nog i lumpen och det börjar ju vara ett par år sedan jag red på den underbara Ulan.

Ulan var perfekt att galoppjobba, ibland kändes det som om han galopperade så långsamt att han bara svävade. Då hann jag också med att hinna tänka ut vad jag skulle göra. Det är alltid en fördel om ryttaren vet vad som ska göras.

Den gode Jeppe är snabb men så duktig, han låter mig göra fel och när jag gör rätt då flyger han fram. Så jag får just nu bra träning på att hantera att det går fort när man galopperar. Han börjar inse nu vad jag vill och verkar tycka att det är skitkul.

Vissa dagar har det gått bättre och vissa sämre. Och när det har gått sämre har jag haft tur att Anna-Karin och Helena funnits där att hjälpa och stötta. För ibland kan man bli så frustrerad att man inte eller kommer på hur man ska göra. Men då finns det som tur är folk som kan kommentera och även ibland visa på hur det ska se ut. Förstå hur frustrerande det var när jag ena dagen galopperade runt för fullt för att nästa inte få upp honom mer än i ett eller två steg. Nog för att jag vill träna fattningar, men jag vill ju lära mig att kontrollera galoppen också och det kräver ju faktiskt galopp.

Jag har börjat inse att jag är långsammare än Jeppe, mycket långsammare. Hästar är ca 6-7 ggr snabbare än en människa på att reagera, så vi är enligt hästarna alltid rätt tröga och sega. Jag tror att när jag inte vet hur jag ska gör att jag är ca 100 ggr långsammare än Jeppe. Det kan låta negativt men det tror jag på vissa sätt att det kanske ändå inte är.
1. Jag lär mig ju efter ett tag och hamnar då närmare Jeppes reaktionsförmåga.
2. Om något händer så förstärker jag inte flyktbeteendet. Dvs. det kan ha en lugnande inverkan. Dock måste man vara snabb att reagera då det verkligen händer något farligt.

Så min taktik är att öva, öva och öva lite till. För i sommar är målet att ta en galopp tur med Anna-Karin och Tibbe på Heden och då ska jag försöka vara ikapp Jeppe i reaktionsförmåga. Så se upp i ridhuset när blixten Jeppe och snigeln Kicki är i farten.

Här kommer en bild på Jeppe som jag fått av Anna-Karin. Tyvärr lyckades jag inte rotera bilden. Men ni ser ju i alla fall hur han ser ut.

Less, arg och irriterad

I går och idag har jag varit väldigt trött vilket nog är orsaken till att när jag kom hem från stallet och kände mig på väldigt dåligt humör. Varför kan saker inte bara fungera normal? Normala arbetstider, en fullt fungerande bil, en kropp som gör vad man säger åt den, en hjärna som instinktivt känner vad som är rätt och fel (och åtgärdar felen direkt)? Nej istället jobbar man hela tiden, vindrutetorkarna går i ett. Man har ont i kroppen och är så stel att man inte ens kan sitta rakt. Hur svårt kan det vara att sitta rakt upp och ner på en häst? Svårare än man tror tydligen. För höften den skjuter jag i vänstervarv till höger och i högervarv till vänster (varför inte bara åt ett håll, då skulle det ju vara lättare att hamna rätt). För att kompensera denna lilla snedställning i kroppen så skjuter jag överlivet åt motsatt håll för att ge illusionen av att sitta rakt och naturligtvis för att inte ramla av. Enda fördelen med att jag gör likadant åt båda hållen är att jag inte bara blir sned på en sida. Allt ska ju sträva mot jämvikt så… Dock är jag tveksam om jag får räkna in det här som något bra.

Varför är det så att bara för att man gör en ny sak (I detta fall en ny ridövning eller ny och ny, gammal bortglömd övning snarare) så slutar alla kretsar i huvudet att sluta att fungera. Om ni hade sett mig rida i söndags och i går så hade ni trott att det var ett helt annat ekipage. För allt som fungerade så bra i söndags fungerade inte alls i måndags. Kan och ska verkligen en ny övning rulla ihop hjärnan till en pingisboll som studsar runt i ett tomrum i huvudet på en? Eller var det något annat som var felet? För stressad, för otydlig, för ofokuserad… Eller helt enkelt en kombination av allt och lite till eller ingenting alls?

Att jag sen hade glömt att ta med godis till Jeppe upp till ridhuset (brukar alltid ge honom något när han kommer ner till stallet, men han skulle gå ett pass till efter mig) fick mig att hamna i en spiral mot ett ännu sämre humör. Det var droppen för dagen. Efter det var allt bara skit (även sådant som kanske inte skulle ha klagats på, klagades på. Sådant som inte var fel i världen var plötsligt det).

Efter en hemfärd med gnisslande vindrutetorkare så var jag så j… trött och förbannad så när ärmarna fastnade på tröjan när jag skulle ta av den så jag ville jag bara sparka sönder något alt slita sönder kläderna. Ramsan som kom ur mig var inte den finaste om man säger så.

Så nu undrar ni nog hur är det idag. Ja vad ska man säga? Jo mycket bättre för när jag slutade jobbet (efter att ha jobbat över) och Patrik kom och hämtade mig med en nytvättad bil och färdig mat. Så kändes allt perfekt. Så nu ska jag göra något som jag vet får mig att må ännu bättre dvs gossa upp mig i soffan med Patrik och bara mysa.

Jeppe en häst att vara stolt över

Måste skryta om min helg. Jag var rejält omotiverad och less för det har känts som om jag inte kommit någonstans i ridningen och inte haft någon koll. Så i helgen var det äntligen dags för Lena kurs. Jag pratade med Lena på fredagen om att jag vill ha hjälp med planeringen av min ridning för att kunna sätta upp klara mål och hjälp med att hitta känslan i kroppen om vad som är rätt och fel.

Jag tror jag var rätt nervös för ridningen på lördagen för jag vaknade vid två på natten och kunde inte somna om. Efter att ha legat vaken några timmar började jag kolla på nätet efter en videokamera då jag blivit motiverad efter att ha sett Lenas före och efter film (dvs när hon köpte sin häst och hur den ser ut nu). Jag kände att det skulle kunna vara något för mig. Då jag skulle behöva se vad jag själv gör. Tyvärr hade inga butiker öppet vid den tiden på dygnet så jag fick överge den idén för tillfället. Men Carina var så snäll och filmade mig idag, så nu kan jag ändå få se mig själv.

Tillbaka till ridningen. I lördags fick jag först visa upp problemen jag hade. Jag fick även säga till hur jag tyckte att allt kändes och Lena stod samtidigt och gav sin syn på saken. Väldigt effektivt för att börja få en känsla över vad som händer i sin egen kropp och i hästens kropp.

Sedan fick vi göra flextions på böjt spår, vilket jag tror kan vara till nytta för både mig och Jeppe i och med att vi måste börja balansera oss bättre för att kunna göra dessa övningar.
Lena avslutade med att ge mig en läxa som innebar att jag skulle planera 10 minuters uppvärmning till idag. I denna planering skulle jag komma på olika övningar, vad jag ska fokusera på, att jag ska utvärdera hur det går (i stort sett i varje steg) och sedan skriva upp hur jag ska kontrollera att det går som jag vill. Jag lyckades komma på allt utom hur jag skulle kontrollera övningarna. Så idag medan jag red och utvärderade så fick jag kommentarer om min känsla stämde eller inte och tips på hur jag ska göra för att själv kontrollera övningarna.

Sedan fick jag övergå till att göra flextions som igår men med fokus på att få in tajmingen och känslan lite bättre, samt tips på hur jag ska gå vidare med övningen. Vi avslutade med att travarbeta Jeppe, då detta var något vi hade väldiga problem med på förra kursen då han bara ville slänga sig framåt och jag hela tiden var fem sekunder sen med hjälpgivningen. Jag sa till innan att vi arbetat mycket med detta men att vi fortfarande hade problem med balansen i att arbeta på volt. Lena bad mig då göra övningarna på nya ställen för att se om vi hade gått frammåt. Efter en stunds ridning så insåg jag att vi hade kommit jätte långt sedan förra kursen. Allt jobb vi lagt ner hade faktiskt lönat sig.

Det är intressant att när man efter några nånader ska visa upp sig för Lena kommer man ihåg vilka problem man hade förra gången och man märker då vilken skillnad det är sedan sist. Medans när man sitter och nöter varje vecka inte kan upptäcka att man rör sig frammåt utan det känns som om man går bakåt. Så jag kan bara säga att jag sken som en sol när lektionen var slut och jag var mäkta stolt över Jeppe. Så nu längtar jag tills imorgon då jag ska rida igen.

Jeppe, väldens underbaraste häst! Måste ju passa på att skryta.

Äntligen Lena-kurs!

Hann bara hem för att äta lite snabbt då jag jobbade över och sedan iväg till Blåsmark för årets första Lena-kurs. Så det kommer vara fullt upp i helgen. Tur jag har Patrik som ser till att jag får i mig något mer än bara mackor.

Hoppas att det går bra på lektionerna trots att jag bara hunnit rida en gång på tre-fyra veckor. För jag tvivlar att en tur med hästtaxin räknas som ett ridpass.

Jeppe

Så har jag varit i stallet och ridit på "min" underbara Jeppe. Idag arbetade vi rätt varierat med lite trav över bommar, öppnor och skolskritt. Allt gick jätte bra och när jag avslutade med att köra lite sitsträning så var han så vänlig att trava väldigt långsamt så att jag skulle kunna göra övningarna lite enklare. Måste ligga i hårdträning så jag inte glider av på måndag då vi ska köra en tuffare sitslektion.

Middag med tjejerna från stallet

Foto: www.fotoakuten.se

Äntligen är den här fredagen och en trevlig kväll med tjejerna från stallet. Och nej killarna är inte diskriminerade de finns bara inte i stallet. Så ett tips till er singel killar gå till stallet ni har inte mycket till konkurans där. Eller föresten det kanske ni har, råkade glömma bort hästarna. De tar ju i och för sig upp en stor del av tiden, men ni lär vara de enda mänskliga killarna där.
Jag kom på idén att ha en middag då jag kände mig lite slutkörd efter hösten och behöver få samla lite kraft och de andra var inte särskilt sena att hänga på. Så ikväll härjar vi hos Marina som så vänligt låter oss ockupera hennes hem.
Tack Marina!