Galopp

Så har jag bestämt mig för att få till galoppen. Inte det lättaste när det var väldigt länge sedan jag aktivt valde att galoppera och galoppjobba en häst. Sist jag verkligen galoppjobbade en häst var nog i lumpen och det börjar ju vara ett par år sedan jag red på den underbara Ulan.

Ulan var perfekt att galoppjobba, ibland kändes det som om han galopperade så långsamt att han bara svävade. Då hann jag också med att hinna tänka ut vad jag skulle göra. Det är alltid en fördel om ryttaren vet vad som ska göras.

Den gode Jeppe är snabb men så duktig, han låter mig göra fel och när jag gör rätt då flyger han fram. Så jag får just nu bra träning på att hantera att det går fort när man galopperar. Han börjar inse nu vad jag vill och verkar tycka att det är skitkul.

Vissa dagar har det gått bättre och vissa sämre. Och när det har gått sämre har jag haft tur att Anna-Karin och Helena funnits där att hjälpa och stötta. För ibland kan man bli så frustrerad att man inte eller kommer på hur man ska göra. Men då finns det som tur är folk som kan kommentera och även ibland visa på hur det ska se ut. Förstå hur frustrerande det var när jag ena dagen galopperade runt för fullt för att nästa inte få upp honom mer än i ett eller två steg. Nog för att jag vill träna fattningar, men jag vill ju lära mig att kontrollera galoppen också och det kräver ju faktiskt galopp.

Jag har börjat inse att jag är långsammare än Jeppe, mycket långsammare. Hästar är ca 6-7 ggr snabbare än en människa på att reagera, så vi är enligt hästarna alltid rätt tröga och sega. Jag tror att när jag inte vet hur jag ska gör att jag är ca 100 ggr långsammare än Jeppe. Det kan låta negativt men det tror jag på vissa sätt att det kanske ändå inte är.
1. Jag lär mig ju efter ett tag och hamnar då närmare Jeppes reaktionsförmåga.
2. Om något händer så förstärker jag inte flyktbeteendet. Dvs. det kan ha en lugnande inverkan. Dock måste man vara snabb att reagera då det verkligen händer något farligt.

Så min taktik är att öva, öva och öva lite till. För i sommar är målet att ta en galopp tur med Anna-Karin och Tibbe på Heden och då ska jag försöka vara ikapp Jeppe i reaktionsförmåga. Så se upp i ridhuset när blixten Jeppe och snigeln Kicki är i farten.

Här kommer en bild på Jeppe som jag fått av Anna-Karin. Tyvärr lyckades jag inte rotera bilden. Men ni ser ju i alla fall hur han ser ut.

Varför är alla så besatta?

Idag satt jag och längtade till lunchen. Jag var så otroligt hungrig. Det är i och för sig inget ovanligt men idag uttryckte jag det högt. Och då fick jag ju naturligtvis påstående som kommer till allt man säger oavsett om man har ont i stortån, är hungrig eller har huvudvärk. "Du kanske är med barn!" Svar nej, nej och åter nej. Jag hatar alla disskusioner om barn och att skaffa barn, och jag hatar hur vissa kan vända allt och alla samtal till att man ska skaffa barn. Undra hur folk skulle ragera om jag började vända alla samtal på samma sätt?

-Jag har ont i huvudet idag. -Jaha, du ska skaffa katt.
-Jag är magsjuk. -Jasså, så det blir en gris.
-Jag ska ut och promenera. -Men när har ni skaffat en hund?
-Jag gillar inte hästar -Va alla gillar hästar. Det är bara som du tror, egentligen så älskar du hästar du vet bara inte om det. 

Tjejmiddag

Efter en trevlig tjejmiddag med trevligt sällskap och god mat så ligger jag nu här i soffan och brer ut mig. För lat som man är så ides man inte gå ut när man hade så nära hem (Vi var i trappuppgången här brevid). Jag hoppas de som gick ut har en trevlig kväll. För det har jag haft, trots att en av tjejerna fick en liten del av sitt hår uppbränt. Så en varning till alla er: Var försiktiga med ljus. Kom ihåg att släcka dem, lämna dem aldrig obevakade. Placera dem på säkra ställen. Det är så lätt att man lutar sig mot ett ljus om man inte ser dem. En eloge också till våran värdinna som var så snabb att släcka elden.

Free Willy

Så slipper min mage äntligen min fåfänga. För att gå på tjejmiddag så måste man tydligen klämma in sig i ett par slimmer. Dessa slimmer gör att man får en midja och känner sig onekligen rätt instängd. Funkade faktiskt rätt bra fram till den goda middagen då min mage inte längre ville vara instängd utan som vanlig ville bre ut sig som den brukar. Nu har jag frigjort stackarn och han ligger och tittar lite surt på mig för att det tog så lång tid innan jag släppte lös honom.

Som ny

Så har jag varit och hämtat hem Seaten från verkstaden. Den kändes som ny. Snacka om placeboeffekt, allt kändes mycket bättre. Är dock väldigt tveksam på att de gjorde en helrenovering när de ändå höll på.

CV

Varför är det så svårt att skriva ett bra Cv och då menar jag framför allt det personliga brevet. Är det någon man känner så är det ju en själv, men att beskriva sig själv det känns som en omöjlighet. Försök komma på några saker i er pesonlighet som ni vill lyfta fram och som ska passa för att någon vill anställa er. Svårare än man tror.

 Är tveksam att min förmåga att skaffa fler hobbyer är en merit. Min förmåga till att vara ironisk utan att någon förstår det eller att skratta åt värdelösa skämt (gärna berättade av mig själv).

Vart ska man?

Jag är en planerande människa. Jag vill ha mål i livet. Från att jag var liten så ville jag bli ÖB och arbetade mot det målet. Längs vägen insåg jag att jag nog hellre ville bygga saker, vilket var möjligt då jag satt upp ett mål som gjorde att jag kunde ändra mig efter vägen. Så nu har jag ju nått mina mål så nu vill jag ju ha nya mål, men hur sätter man upp rimliga mål och vad är rimliga mål? Vissa är jätte bra på att planera en vecka/ett år/tio år framåt. Jag har ju onekligen varit bra på detta för jag har ju tagit mig till ett mål, men nu känns det som om jag sätter för höga krav, så tiden räcker inte längre till för att ha en möjlighet att uppnå målen.

Min kalender är hela tiden fullbokad, vilket gör att det känns svårt att ta tag i saker som jag vill göra. Ett exempel är att kunna vara ledig mer. Ett annat är att kunna tillbringa mer tid med Jeppe. Men att bara lyckas ta mig till stallet på de dagar jag sedan tidigare har planerat in känns som om det är en kamp mot klockan att hinna. Efter att jag var sjuk sist så har jag insett att jag måste prioritera detta först, för när jag missar mina stalldagar så blir jag sjuk. Jag lyckas hålla mig på fötter när jag är till stallet och får släppa allt annat, dock är jag ju nästa alltid små förkyld men det får man ta. (Vad ska man göra med 200 baciller ständigt runt en? ;-) ) Tyvärr är det ju inte alltid möjlig pga. olika saker, att kunna göra det man vill, men jag ska försöka.

Tillbaka till att sätta upp mål. Jag har bestämt mig att jag ska försöka börja sätta upp mål. Mål med ridningen, mål om vars jag vill vara om 5 år/10 år och vad jag vill prioritera i mitt liv. Jag får väll återkomma när jag hittat på något vettigt. För jag tvivlar att det ska bli sommar är ett vettigt mål. Uppnåeligt? Ja, men inte ett vettigt mål. Eller som mitt nyårslöfte: Jag ska sluta röka. Jag har aldrig börjat så det borde ju inte vara ett problem att lyckas med det.

Äntligen kan man säga ta ett Toy igen!

Tuggar jag något så är det Toy inte tuggummi utan Toy och nu har äntligen läkerol gjord den lätt tillgänglig igen. Tidigare fanns den bara på utvalda butiker och som tillfälligt sortiment, men nu finns Toy över allt.
Så ta en Toy.

Egoisten talar

Är det något jag stör mig på här i välden så är det när folk rör mina saker. Jag hatar det. Inte för att jag är egoistisk (vilket jag dock trorligen är) utan för att jag inte kan hålla koll på mina saker. Frågar man innan så brukar det vara ok, men de som efteråt säger jo jag lånade det här eller jag hittade det här, dem blir jag tokig på.

Som ett exempel, på jobbet har jag en telefon som fungerade bra tills jag åkte på semester när jag kommer tillbaka fungerar inte headsetet nå mer. Då har man lånat min telefon och det var helt ok, de behövde den. Men när jag kom tillbaka så vill jag ju kunna använda den igen. Dvs återställ saker som man lånar dem.

Och folk som tror att bara för att man har en nyckel så är det ok att rota runt. Svar Nej! Ge faan i mina saker. Man rör inte andras saker, så enkelt är det.

Så vida ni inte heter Patrik och är gift med mig, då kan jag kanske göra ett undantag. ;-)

Musik man blir glad av

Har jobbat hela dagen så istället för blogginlägg så lägger jag in låten som har snurrat på spotify idag.

För lat

Ides inte starta min dator för att göra ett bloginlägg så jag tog Puttes dator, en mac. Efter att ha försökt förstå mig på datorn så gav jag upp hoppet och tog istället och letade upp Puttes iPhone. Det var ju så mycket tyngre att vända sig om och trycka igång min dator. Hm... Ibland undrar jag hur dum lat man får bli.


- Posted using BlogPress from Patriks iPhone

Smink tips

För er som använder er av Bare minerals så har jag ett jätte bra tips på vad man kan göra mer med sin mineral veil (För er som inte vet så är mineral veil som ett mjukt transparent puder som man kan sätta under och/eller över foundationen tex om man har lätt för att bli lite oljig. Den hjälper även til att fixera makeupen och lugna rödhet och irrritation). Jag sätter den under ögat för att samla upp överskottsfärg från ögonskuggorna. Det är lätt att borsta bort när man är klar. Perfekt när man ska göra sotade ögon eller när jag använder skuggor som inte är mineralsmink och har en tendens till att smula sig. Jag gillar helst att använda mig av borstar till alla ögonskuggor vilket alla inte är riktigt lämpade för. Har ni skuggor som smular sig, kan ofta vara pressade skuggor, så prova att använda skumgummiapplikatorer eller en annan hårdhet på borsten.

Jag är abssolut ingen sminkmästare men hoppas ni kan få nytta av något tips.

Plötsligt mer tid

En av killarna på verkstan var så snäll och körde hem mig efter jobbet idag. Vilket gav mig tid för att laga lite mat. Vilket jag inte brukar hinna på onsdagar. Tyvärr har vi inte hunnit handla så det blev snabbmakaroner och burkköttbullar. Jag är ensam hemma så då funkar det rätt bra. Så nu känner jag mig på riktigt bra humör. Tänk vad små saker kan göra stor skillnad.

Less, arg och irriterad

I går och idag har jag varit väldigt trött vilket nog är orsaken till att när jag kom hem från stallet och kände mig på väldigt dåligt humör. Varför kan saker inte bara fungera normal? Normala arbetstider, en fullt fungerande bil, en kropp som gör vad man säger åt den, en hjärna som instinktivt känner vad som är rätt och fel (och åtgärdar felen direkt)? Nej istället jobbar man hela tiden, vindrutetorkarna går i ett. Man har ont i kroppen och är så stel att man inte ens kan sitta rakt. Hur svårt kan det vara att sitta rakt upp och ner på en häst? Svårare än man tror tydligen. För höften den skjuter jag i vänstervarv till höger och i högervarv till vänster (varför inte bara åt ett håll, då skulle det ju vara lättare att hamna rätt). För att kompensera denna lilla snedställning i kroppen så skjuter jag överlivet åt motsatt håll för att ge illusionen av att sitta rakt och naturligtvis för att inte ramla av. Enda fördelen med att jag gör likadant åt båda hållen är att jag inte bara blir sned på en sida. Allt ska ju sträva mot jämvikt så… Dock är jag tveksam om jag får räkna in det här som något bra.

Varför är det så att bara för att man gör en ny sak (I detta fall en ny ridövning eller ny och ny, gammal bortglömd övning snarare) så slutar alla kretsar i huvudet att sluta att fungera. Om ni hade sett mig rida i söndags och i går så hade ni trott att det var ett helt annat ekipage. För allt som fungerade så bra i söndags fungerade inte alls i måndags. Kan och ska verkligen en ny övning rulla ihop hjärnan till en pingisboll som studsar runt i ett tomrum i huvudet på en? Eller var det något annat som var felet? För stressad, för otydlig, för ofokuserad… Eller helt enkelt en kombination av allt och lite till eller ingenting alls?

Att jag sen hade glömt att ta med godis till Jeppe upp till ridhuset (brukar alltid ge honom något när han kommer ner till stallet, men han skulle gå ett pass till efter mig) fick mig att hamna i en spiral mot ett ännu sämre humör. Det var droppen för dagen. Efter det var allt bara skit (även sådant som kanske inte skulle ha klagats på, klagades på. Sådant som inte var fel i världen var plötsligt det).

Efter en hemfärd med gnisslande vindrutetorkare så var jag så j… trött och förbannad så när ärmarna fastnade på tröjan när jag skulle ta av den så jag ville jag bara sparka sönder något alt slita sönder kläderna. Ramsan som kom ur mig var inte den finaste om man säger så.

Så nu undrar ni nog hur är det idag. Ja vad ska man säga? Jo mycket bättre för när jag slutade jobbet (efter att ha jobbat över) och Patrik kom och hämtade mig med en nytvättad bil och färdig mat. Så kändes allt perfekt. Så nu ska jag göra något som jag vet får mig att må ännu bättre dvs gossa upp mig i soffan med Patrik och bara mysa.

Jeppe en häst att vara stolt över

Måste skryta om min helg. Jag var rejält omotiverad och less för det har känts som om jag inte kommit någonstans i ridningen och inte haft någon koll. Så i helgen var det äntligen dags för Lena kurs. Jag pratade med Lena på fredagen om att jag vill ha hjälp med planeringen av min ridning för att kunna sätta upp klara mål och hjälp med att hitta känslan i kroppen om vad som är rätt och fel.

Jag tror jag var rätt nervös för ridningen på lördagen för jag vaknade vid två på natten och kunde inte somna om. Efter att ha legat vaken några timmar började jag kolla på nätet efter en videokamera då jag blivit motiverad efter att ha sett Lenas före och efter film (dvs när hon köpte sin häst och hur den ser ut nu). Jag kände att det skulle kunna vara något för mig. Då jag skulle behöva se vad jag själv gör. Tyvärr hade inga butiker öppet vid den tiden på dygnet så jag fick överge den idén för tillfället. Men Carina var så snäll och filmade mig idag, så nu kan jag ändå få se mig själv.

Tillbaka till ridningen. I lördags fick jag först visa upp problemen jag hade. Jag fick även säga till hur jag tyckte att allt kändes och Lena stod samtidigt och gav sin syn på saken. Väldigt effektivt för att börja få en känsla över vad som händer i sin egen kropp och i hästens kropp.

Sedan fick vi göra flextions på böjt spår, vilket jag tror kan vara till nytta för både mig och Jeppe i och med att vi måste börja balansera oss bättre för att kunna göra dessa övningar.
Lena avslutade med att ge mig en läxa som innebar att jag skulle planera 10 minuters uppvärmning till idag. I denna planering skulle jag komma på olika övningar, vad jag ska fokusera på, att jag ska utvärdera hur det går (i stort sett i varje steg) och sedan skriva upp hur jag ska kontrollera att det går som jag vill. Jag lyckades komma på allt utom hur jag skulle kontrollera övningarna. Så idag medan jag red och utvärderade så fick jag kommentarer om min känsla stämde eller inte och tips på hur jag ska göra för att själv kontrollera övningarna.

Sedan fick jag övergå till att göra flextions som igår men med fokus på att få in tajmingen och känslan lite bättre, samt tips på hur jag ska gå vidare med övningen. Vi avslutade med att travarbeta Jeppe, då detta var något vi hade väldiga problem med på förra kursen då han bara ville slänga sig framåt och jag hela tiden var fem sekunder sen med hjälpgivningen. Jag sa till innan att vi arbetat mycket med detta men att vi fortfarande hade problem med balansen i att arbeta på volt. Lena bad mig då göra övningarna på nya ställen för att se om vi hade gått frammåt. Efter en stunds ridning så insåg jag att vi hade kommit jätte långt sedan förra kursen. Allt jobb vi lagt ner hade faktiskt lönat sig.

Det är intressant att när man efter några nånader ska visa upp sig för Lena kommer man ihåg vilka problem man hade förra gången och man märker då vilken skillnad det är sedan sist. Medans när man sitter och nöter varje vecka inte kan upptäcka att man rör sig frammåt utan det känns som om man går bakåt. Så jag kan bara säga att jag sken som en sol när lektionen var slut och jag var mäkta stolt över Jeppe. Så nu längtar jag tills imorgon då jag ska rida igen.

Jeppe, väldens underbaraste häst! Måste ju passa på att skryta.

Tokig? nej, bara lite galen.

För alla som har sett mig köra bil på sista tiden så har jag inte blivit tokig bara lite galen på detta eviga gnisslande när vindrutetorkarna går i ett. Troligtvis har reglaget till vindrutetorkarna pajat. Vi måste lämna in bilen så vi får det åtgärdat, för som det är nu så håller jag på att bli galen. Så i helgen lyfte jag upp vindrutetorkarna så jag slapp höra det gnisslande ljudet. För i helgen har det varit strålande sol, vilket gör att torkarna går fastän rutan är snustorr och skapar det mest ohygliga ljud. Att Patrik fyllde i 3 l spolarväska i onsdags hjälpte inte då bilen hade sprutat ut allt till fredag kväll. Då jag tänkte att man kunde spola på lite för att det inte skulle gnissla så mycket. Tji fick jag.

Gammal goding

Lovade att lägga in denna video här på bloggen. Titta och njut.

Bra grund

Köpte i NY, Bare escentuals prime time eyelid primer. Det är en primer som man sätter först på ögonlocket för att ögonskuggan inte ska klumpa sig eller försvinna under dagen. Provade den sista dagen i NY. Efter 30 timmar satt ögonskuggan fortfarande på samma plats som när jag sminkade mig. Perfekt när man flög länge och fortfarande ville se snygg ut när man steg av planet och hade packat ner allt smink i resväskan. Att  man sen var så slut att man såg ut som efter fem svåra år är ju en annan femma.

Äntligen Lena-kurs!

Hann bara hem för att äta lite snabbt då jag jobbade över och sedan iväg till Blåsmark för årets första Lena-kurs. Så det kommer vara fullt upp i helgen. Tur jag har Patrik som ser till att jag får i mig något mer än bara mackor.

Hoppas att det går bra på lektionerna trots att jag bara hunnit rida en gång på tre-fyra veckor. För jag tvivlar att en tur med hästtaxin räknas som ett ridpass.

För er som gillar handarbete

Hittade denna sida när jag var ute och letade annat. Verkade lite rolig så jag tipsar er om denna sida.
Muchis har lite saker för er som gillar att sticka och att virka.
Vad sägs om en fruktkorg?

Carmex

Såg när jag var och handlade att Coop börjat med Carmex. Något för er som är beroende av denna produkt att ta i beaktning när ni väljer butik.

Övertid stör min planering

Så var man tillbaka på jobbet och det första man måste göra är att jobba över. Gillar inte att jobba över om jag inte planerat det i förväg. Ikväll hade jag planerat att jag skulle handla och laga mat inför helgens kurs (Lena kurs). Det sket sig rejält. Så det blev handling och ännu en dag + helg av snabbmat/mackor. Tur vi ska göra tacos i stallet på lördag. (För er som är sugna på tacos så har coop halvapriset på tacosskal och såser.) Längtar till hemmagjord mat. I går kokade jag kors i taket palt bara för att känna att jag fick i mig något halvvettigt. Nordcharks lyxpalt får nog en 4 i paltbarometern. Bland de bättre köpta palterna jag ätit, bäst är ju ändå hemmagjord.

Nu väntar jag på att Patrik ska ringa så jag kan hämta honom. Så var denna dag över. Vart tar tiden vägen?

Varför är det dag...

Varför är det dag när det borde vara natt? Min kropp vill sova till varje pris och jag vill också sova men jag måste hålla mig vaken. Just nu känns allt som en kamp mot klockan för att vända tillbaka dygnet.

It's alive

Min döda telefon behövde bara komma in på Svensk mark för att komma igång igen. Fast jag tror ändå att jag måste börja titta efter en ny telefon. Den var lite strulig innnan den slutade fungera. Vi får väll se hur länge den klarar sig. För tillfället så har jag en telefon i alla fall.

Uncle Jacks

Så har man pressat i sig ett halvt kilo kött. Trodde att ribs var revben, men de på uncle Jaks menade att det var en flintastek.
Vi hade kollat upp priset innan på en NY guide och utanför dörren. Det skulle inte vara så dyrt där men när vi hade beställt in dryck och skulle beställa maten så insåg vi att det hade kostat lika mycket att bara ta en varmrätt på Maze. När vi sedan fick in maten så ångrade vi oss att vi inte gick bort till Maze. Min 1kg flinta stek var god men inte bättre än när Patrik lagar mat. Patriks NY strip steake var som när jag lagar mat, går att äta men jag vill hellre att någon annan lagar maten.

- Posted using BlogPress from Patriks iPhone

New York tips

Är ni till New York så unna er en tur i parken med häst taxi.




Ni ser parken på ett väldigt rogivande sätt.




Vi åkte med Charlie. Som hade hållt på med att dra runt turister i sex år.




Här kan man snacka om trafiksäkra hästar. Jeppe skulle behöva gå i skola här.




Skönt att få vila fötterna efter att ha gått i väldigt många timmar.

- Posted using BlogPress from Patriks iPhone

Metropolitan museum of art

I dag promenerade vi genom Central Park bort till Metropolitan museum of art. Vi tillbringade ca fem timmar där och hann precis ta oss igenom det mesta.




Vissa tavlor var mer som fotografier. Helt otroligt att man kan måla så smått. Gick man riktigt nära såg man till och med fjärilar.




Vad tycker ni om denna vinkaraff? Något för nästa fest? Undra hur många bag in a box tror ni att det går i?




Här är orginalet till filmen flickan med pärlörhänge.




Vad gillar ni den här sadeln och tränset?








Här snackar vi rejäla stigbyglar.




Bett från ca 1200-talet.




Sadel gjord av ben och trä från ca 1430.
Det var en kort sumering av museet.

- Posted using BlogPress from Patriks iPhone

Matförgiftad

Patrik lyckades igår bli matförgiftad, så han mådde rätt dåligt i natt. Jag lyckades (peppar peppar) hålla mig kry, vilket övergår mitt förstånd då jag matförgiftar mig i snitt fyra gånger per år. Som tur var var han på banan idag.


- Posted using BlogPress from Patriks iPhone

Så rasade vår fasad

Vi har under veckan som gått lyckats bygga upp en rätt bra rikemans fasad, men igår rasade den när vi blev erbjudna $200 för att gå på visning här i huset. Ja det lät ju inte fel, så vi tackade ja till erbjudandet. Följdfrågan som då kom var: hur mycket tjänar ni per år? Att vi var tvungna att ta fram miniräknaren hjälpte väll inte oss riktigt. Att vi sen hamnade på näst lägsta nivån gjorde att våran fasad kom krashade ner över oss. Vi var för fattiga för att få gå på visning.


- Posted using BlogPress from Patriks iPhone

Hur blind får man vara?

Vi har gått runt och sökt butiken American Eagle Outfitters men inte lyckats hitta den. Helt plötsligt började vi se en massa påsar där det stod American Eagle Outfitters Times Square. Hmmm där har vi ju varit flera gånger. De måste ha en liten ingång eller ligga på en sidogata, antog vi. Döm om våran förvåning när vi hittade butiken.
Här ser ni ingången.



- Posted using BlogPress from Patriks iPhone

Mexikanskmat man inte får missa

Efter att vi varit till frihetsgudinnan så gick vi bort till Chipotle och åt deras underbara buritos. Vi åt ofta på Chipotle i Greeley när Patrik pluggade där.
Så när vi såg att de hade restauranger även här så var det ett självklart val att äta där.
Helt klart den bästa mexikanskamaten man kan få tag på.



- Posted using BlogPress from Patriks iPhone

Är den inte större än så?

Dagen har använts till att turista lite i New York. Vi tog t-banan ner till Soho, det visade sig att t-bane stationerna vid wallstreet var avstängda för helgen och vi promenerade istället sista biten ner till färjan. Vi köpte biljetter redan igår vilket visade sig vara väldigt lyckad då vi slapp en av köerna.
Att komma på färjan ut till frihetsgudinnan är fasiken lika svårt som att komma på flyget. Men vi lyckades.

På båten när vi närmade oss frihetsgudinnan insåg jag att statyn inte var så stor som jag trodde.




Vet inte i vilken värld jag lever i då jag tycket att den var liten, men när vi stod brevid den tyckte även jag att den var ganska stor. Jag tror dock att det var det gigantiska fundamentet som gjorde att den såg rätt liten ut.

Hittade en bit av frihetsgudinnan nere på marken. Vilka detaljer.




Efter att ha gått runt på Liberty Island så tog vi färjan vidare till Ellis Island där vi också promenerade runt lite och tittade om vi kunde hitta någon Pekkari eller Östholm som hade immigrerat till USA. Vi hittade alla möjliga varianter på namnen men inget som var precis samma. Ska vi anta att vi tillhör släkten som trivs i Sverige eller att Amerikaner inte kan stava?
Efter detta så åkte vi med färjan tillbaka till Manhattan.

Min favorit butik

Så när pengarna börjat att sina så hittar jag min favorit butik, Loft som är en av Ann Taylor butikerna. Just nu så fick man $25 för varje $50 man handlade för. Fanns det en hake på detta underbara erbjudande? Ja självklart! Det går att handla för dessa checkar först efter den 14:e. Ve och fasa! Undra om det är en gilltig orsak till att få ändra flygbiljetterna till ett senare datum?

Iridium jazz club

Kvällens underhållning var trombonisten Delfeayo Marsalis quintet som körde Charlie Parker Whit a twist.
På trummor Marion Dalbert.
På bas Jason Stuart.
På piano David Bryant.
På tenorsax Marcus Sims.

Grym jazz upplevelse utöver det vanliga. En otroligt bra quintet som kompletterar varandra perfekt. Saxofonistens otroliga fingersättning fick mitt hjärta för snabba toner att börja klappa. När sedan Delfeayo inledde nästa låt med ett sjujäkla tempo, då var jag lyrisk.
Det var en otroligt jämn ensemble, med bra kännsla för varandra. Otroligt kul att se när de bara klev in vid sina solon och bara tog över scenen. Kan bara säga att jag njöt av varje sekund. Händer inte allt för ofta. Det var verkligen en koncert i min smak.
Delfeayos hade en otroligt mjuka känsla i sitt spel, samtidigt som han hade ett varierat spel och tempo.
Fattar inte hur det kunde vara så lite folk på en sådan spelning. Folk fattar inte vad de missar. Fast det var otroligt lätt att missa stället om man i te vet vars det ligger (ligger nära Times square).
Ska jag sammanfatta kvällens spelning med ett ord så är det känsla.
Det var en jävligt svängig spelning. Basisten satte igång sista låten (som var en hyllning till Bird) så att hela stället gungade.
Kul att se hur avslappnade de såg ut trots ett tempo som inte var för oss dödliga.
Nä kan bara beskriva kvällen som något utöver det vanliga.

Då vi inte fick fota bandet så får ni en bild från entrén.



- Posted using BlogPress from Patriks iPhone

Opera besök

Ja så har jag varit på mitt första opera besök. Det gick dock inte riktigt som vi hade tänkt oss. Kvällen började med att vi klädde upp oss, vilket innebar att jag tog på mig mina nya fin skor med rejäl klack. Bara lugn detta har faktiskt betydelse för historien. Vi hade bokat biljett på The Metropolitan Opera som visade Barberaren i Siviglia.







I spänd förväntan började vi söka oss till våra platser med våra bokade biljetter i högsta hugg. Vi blev hänvisade högre och högre upp. Vilket vi hade misstänkt skulle hända, men döm om våran förvåning när vi kommer upp till ståplatser! Det har inte stått någonstans när vi bokat att det är ståplatser och vem förväntar sig ståplatser på en opera. Så jag inledde med att slita av mina skor och när akt 1 började så satte jag mig vid ena gången. Mina fötter höll redan då på att dö efter 9 timmar springande runt på stan tidigare under dagen. Efter 1 h och 45 min ställde jag mig upp då folk som hade sittplatser började få kramp i benen och ville ha någonstans att stå. Så jag stod en stund och fördelen med att stå var att man hade en text promter vid varje plats med översättning på engelska. Nackdelen var att då började man fokusera på vad de sa istället för att njuta av musiken. För nog kunde de sjunga. Dock var orkestern lite seg startad, men även de kom igång. Men efter att Patrik hade stått i två timmar så gav vi upp i pausen. Mina fötter var helt slut. Fattar inte att han orkade.

Även om det blev lite avkortat första besök på Operan så kommer jag ändå gärna att gå igen. För jag gillar verkligen opera. Men till nästa gång så kommer vi vara medvetna om att det kan finnas ståplatser (som på en hårdrocks konsert). Jag kan meddela att vi var inte ensamma att ha stå platser och jag var inte ensam om att slita av mig skorna.

- Posted using BlogPress from Patriks iPhone

Min Nokia R.I.P.

Så verkar det som om min Nokia har gått i graven. Den började strula i går när jag skulle fota och nu går den inte att starta över huvudtaget. Får se om jag lyckas få i gång den när jag kommer hem. Så om ni vill nå mig (och det verkligen är panik) så finns jag på Patriks telefon.


- Posted using BlogPress from Patriks iPhone

Varför köpa en när man kan få två?

I dag tog vi en tur till Macys. Ska ni hit så kom ihåg att gå till informationsdisken och fråga om visitor pass. Då får man 10% rabatt på allt utom smink och parfym. När vi kom till Macys insåg jag att min under bara Vera Vang väska har gått sönder. Så jag tog det svåra beslutet att låta den gå i graven och införskaffa mig en ny väska. Så jag hittade en jätte fin svart väska och precis när jag skulle gå och betala insåg jag att jag kunde få två till priset av en. Så varför ta en när man kan få två. Så det blev två stycken Giani Bernini väskor i två olika färger.



- Posted using BlogPress from Patriks iPhone

Hardrock café NY

Ja då har man klarat av ännu ett turistställe. Som bevis på att vi ätit där så kan vi stoltsera med två hardrock cafe glas som vi kan lägga till vår två Andys jazz club glas.





- Posted using BlogPress from Patriks iPhone

Maze by Gordon Ramsey

Ja vad ska man säga? Ligger här på sängen och begrundar middagen på Maze som är en av Gordon Ramseys resturanger i New York. Jag är så mätt att jag inte kan röra mig. Vi tog oss en femrätters med vissa modifikationer för mig (som inte tål något).

Rätt 1. Varmrökt hälleflundra med rom och en blomkålssoppa. En klar 5 från mig och en 4 från Patrik.
Rätt 2. Parmaskinka, chorizo chips, mandelpotatis, blue Kongo potatis, purjolök och (för Patrik) pocherat vaktelägg. Sallad och vinegrett. Patrik ger en 5, jag ger en 4.
Rätt 3. För mig: tortellini på revbenskött med spenat, kålrot och en underbar buljongspegel. Jag ger det ett betyg på 4,5. Buljongen var ljuvlig.
För Patrik: stekta pilgrimsmuslor med örtolja och en fänkålspure. Patriks betyg lät som så att det var det godaste han någonsin ätit. En klar 5:a.
Rätt 4. Det underbara köttet. Mmm... För er som brukar se Simpsons så ser jag ut och låter som Homer när han ser doghnuts.
Helstekt entrecote med barbeque sås, spenat, grillad svamp, potatiskaka och en svamppure.
Vad ska man säga om köttet, jag dreglar direkt jag tänker på det. Jag ger det en klar 5:a och Patrik instämmer.
Rätt 5 deserter: jag tog en chokladfoundant med saltad mandel glass.
Patrik tog mangosorbe, citronsorbe, kristalliserat mynta socker och någon sorts krydda i botten som vi inte lyckades komma på vad det var.
Till detta fick vi en hallonsorbe med choklad och ett ljus för att vi är på bröllopsresa.
Poäng: en rungande 5:a.
Efter det fick vi in chokladtryffel fylld med toffe och typ en jordnöt och pistage kola.
Hur gott som helst.
Till allt detta drack vi champangen Bollinger som citat Patrik var förj.kla fin, kan bara hålla med.
Dyrt? Ja inte var det billigt, men ändå inte farligt dyrt. Värt pengarna är rätta beskrivningen.

När vi skulle åka hem till hotellet så fick vi åka i hotellets (restaurangen tillhör hotell London som ägs av Ramsey) egen bil. De på vårar hotell börjar nog få en felaktig bild av oss. Men jag kan bara njuta av lyxen.

Så nu ligger två mätta sälar i sina morgonrockar i sängen och försöker smälta maten och intrycken. All mat efter det här kommer att verka blek och alldaglig.

Jag ligger här och funderar på att man borde skaffa sig en privatchaufför. Fy fasiken va lyxigt.


- Posted using BlogPress from Patriks iPhone

Vi har inte bara shoppat

Vi har även turistat lite och naturligtvis fotat flatiron building.




- Posted using BlogPress from Patriks iPhone

Bare Escentuals 1140 3 ave

Var till BE butiken på 3 ave och blev sminkad och fick lite tips och shoppade naturligtvis loss. Trevlig personal och väldigt trevlig butik. Rekomendras varmt.





- Posted using BlogPress from Patriks iPhone

Ingen rea på louboutin skor

När vi kom till butiken så hade rean slutat. Så ordinarie pris var det som gällde och det är för dyrt för mig. Så då jag inte har med mig några finskor så blev det att gå på jakt. Som tur var hittade jag dessa snygga Guess skor.





- Posted using BlogPress from Patriks iPhone

Muse

Muse spelar i NY när vi är där men att betala 1000 kr/person för att sitta bakom scenen känns inte direkt lockande. Det finns platser framför scenen men de går på minst 2100 per person. Känns inte direkt lockande. Då lyssnar jag hellre på dem på cd. 149 kr och jag kan lyssna livet ut. Lika kul? Kanske inte men värt pengarna.

Snacka om nyttigt

Vi passade på att ta en kort promenad när vi kom fram och båda var lite hungriga så vi slank in på Simpy fresch och fixade lite kvällsmat. Så här ska man kunna äta överallt tycker jag. Bara titta på den välbalancerade mackan, för en gångsskull lagom med kalkon.

Att stället bara ligger över gatan till hotellet kommer nog medföra fler kvällsmackor.



- Posted using BlogPress from Patriks iPhone

Mer från hotellet

Här kommer lite fler bilder från hotellet. Vårt rum är verkligen härligt.




Man ser in till duschen från sovrummet, det går att dra för om man vill. Rummet känns större om man inte har det fördraget, men jag vill gärna kunna gå på toa ifred.



Rummet känns väldigt lyxigt och det märks att hotellet är nybyggt.



Badrummet är fyllt med underbara tvålar, lotioner mm. Så jag ångrar att jag tog med shampo, då dessa verkar vara av hög kvalitet.

- Posted using BlogPress from Patriks iPhone

Vårt hotell i NY

Här på West 57th Street By Hilton Club kommer vi att bo i sex dagar.

Christian Louboutin

Bara kolla på dessa underbara skor. Synd bara att de är svindyra. Fast jag hoppas att en butik i New York fortfarande har 75% rea när vi hittar dit. Då kanske man har råd. Håller tummarna.

I väntan på flyget

Vi sitter och väntar på planet till Reykjavik där vi kommer att byta flyg. Tillbringade natten på rest and fly. Funkade rätt bra, men jag tycker synd om den stackare som kommer att behöva sova i den övre sängen, för den var påväg ner.

Har som tur är börjat må lite bättre. Håller tummarna för att det fortsätter så.

- Posted using BlogPress from Patriks iPhone

Os guld inom räckhåll

Jag har stått två meter ifrån ett osguld. Förstår ni hur stort det är för en osfanatiker? En av lag Norbergs medlemmar stod bredvid mig! Synd bara att jag var för bländad av guldet för att fota.


- Posted using BlogPress from Patriks iPhone

Vad ska man se?

Tittar på vad som går på Brodway just nu och funderar vad man ska se. När vi var i Denver så var valet självklart. Jane Austins Stolthet och fördom gick då och det var något jag inte kunde missa. Jag är lite sugen på fantomen på operan men samtidigt så skulle jag vilja se något nytt. Inte för att jag sett fantomen på operan live, jag har bara sett den på film. Live brukar ju vara en enorm skillnad, men samtidigt vill man ju uppleva något nytt. Ja vi får se om Patrik hittat något han vill se. Vi kanske tar och försöker fixa biljetter till operan. Jag har aldrig varit på en opera så det skulle vara roligt att få uppleva.

Måste ha med på planet

Två måsten när jag flyger är:

1. Knep & knåp. Perfekt för att hålla hjärnan sysselsat, lagom svårt och bra variation.
2. Earplanes. Mina öron kommer inte överleva utan hjälp med att tryckförändra. Framförallt inte nu när jag har vätska i öronen. Finns att köpa på Apoteket.

Vad som följer med mig till NY

Köpte detta kit för ett tag sedan på Lime i Piteå. Kommer inte ihåg vad den kostade då, men i USA kostar den $28. Perfekt att ha med sig då den har väldigt praktiska burkar när man är ute och reser. Ett måste i handväskan. Älskar Chenille Eyecolor (light French vanilla) som är färgen längst till vänster på bild. Funkar till nästa allt.