För lat

Ides inte starta min dator för att göra ett bloginlägg så jag tog Puttes dator, en mac. Efter att ha försökt förstå mig på datorn så gav jag upp hoppet och tog istället och letade upp Puttes iPhone. Det var ju så mycket tyngre att vända sig om och trycka igång min dator. Hm... Ibland undrar jag hur dum lat man får bli.


- Posted using BlogPress from Patriks iPhone

Smink tips

För er som använder er av Bare minerals så har jag ett jätte bra tips på vad man kan göra mer med sin mineral veil (För er som inte vet så är mineral veil som ett mjukt transparent puder som man kan sätta under och/eller över foundationen tex om man har lätt för att bli lite oljig. Den hjälper även til att fixera makeupen och lugna rödhet och irrritation). Jag sätter den under ögat för att samla upp överskottsfärg från ögonskuggorna. Det är lätt att borsta bort när man är klar. Perfekt när man ska göra sotade ögon eller när jag använder skuggor som inte är mineralsmink och har en tendens till att smula sig. Jag gillar helst att använda mig av borstar till alla ögonskuggor vilket alla inte är riktigt lämpade för. Har ni skuggor som smular sig, kan ofta vara pressade skuggor, så prova att använda skumgummiapplikatorer eller en annan hårdhet på borsten.

Jag är abssolut ingen sminkmästare men hoppas ni kan få nytta av något tips.

Plötsligt mer tid

En av killarna på verkstan var så snäll och körde hem mig efter jobbet idag. Vilket gav mig tid för att laga lite mat. Vilket jag inte brukar hinna på onsdagar. Tyvärr har vi inte hunnit handla så det blev snabbmakaroner och burkköttbullar. Jag är ensam hemma så då funkar det rätt bra. Så nu känner jag mig på riktigt bra humör. Tänk vad små saker kan göra stor skillnad.

Less, arg och irriterad

I går och idag har jag varit väldigt trött vilket nog är orsaken till att när jag kom hem från stallet och kände mig på väldigt dåligt humör. Varför kan saker inte bara fungera normal? Normala arbetstider, en fullt fungerande bil, en kropp som gör vad man säger åt den, en hjärna som instinktivt känner vad som är rätt och fel (och åtgärdar felen direkt)? Nej istället jobbar man hela tiden, vindrutetorkarna går i ett. Man har ont i kroppen och är så stel att man inte ens kan sitta rakt. Hur svårt kan det vara att sitta rakt upp och ner på en häst? Svårare än man tror tydligen. För höften den skjuter jag i vänstervarv till höger och i högervarv till vänster (varför inte bara åt ett håll, då skulle det ju vara lättare att hamna rätt). För att kompensera denna lilla snedställning i kroppen så skjuter jag överlivet åt motsatt håll för att ge illusionen av att sitta rakt och naturligtvis för att inte ramla av. Enda fördelen med att jag gör likadant åt båda hållen är att jag inte bara blir sned på en sida. Allt ska ju sträva mot jämvikt så… Dock är jag tveksam om jag får räkna in det här som något bra.

Varför är det så att bara för att man gör en ny sak (I detta fall en ny ridövning eller ny och ny, gammal bortglömd övning snarare) så slutar alla kretsar i huvudet att sluta att fungera. Om ni hade sett mig rida i söndags och i går så hade ni trott att det var ett helt annat ekipage. För allt som fungerade så bra i söndags fungerade inte alls i måndags. Kan och ska verkligen en ny övning rulla ihop hjärnan till en pingisboll som studsar runt i ett tomrum i huvudet på en? Eller var det något annat som var felet? För stressad, för otydlig, för ofokuserad… Eller helt enkelt en kombination av allt och lite till eller ingenting alls?

Att jag sen hade glömt att ta med godis till Jeppe upp till ridhuset (brukar alltid ge honom något när han kommer ner till stallet, men han skulle gå ett pass till efter mig) fick mig att hamna i en spiral mot ett ännu sämre humör. Det var droppen för dagen. Efter det var allt bara skit (även sådant som kanske inte skulle ha klagats på, klagades på. Sådant som inte var fel i världen var plötsligt det).

Efter en hemfärd med gnisslande vindrutetorkare så var jag så j… trött och förbannad så när ärmarna fastnade på tröjan när jag skulle ta av den så jag ville jag bara sparka sönder något alt slita sönder kläderna. Ramsan som kom ur mig var inte den finaste om man säger så.

Så nu undrar ni nog hur är det idag. Ja vad ska man säga? Jo mycket bättre för när jag slutade jobbet (efter att ha jobbat över) och Patrik kom och hämtade mig med en nytvättad bil och färdig mat. Så kändes allt perfekt. Så nu ska jag göra något som jag vet får mig att må ännu bättre dvs gossa upp mig i soffan med Patrik och bara mysa.

Jeppe en häst att vara stolt över

Måste skryta om min helg. Jag var rejält omotiverad och less för det har känts som om jag inte kommit någonstans i ridningen och inte haft någon koll. Så i helgen var det äntligen dags för Lena kurs. Jag pratade med Lena på fredagen om att jag vill ha hjälp med planeringen av min ridning för att kunna sätta upp klara mål och hjälp med att hitta känslan i kroppen om vad som är rätt och fel.

Jag tror jag var rätt nervös för ridningen på lördagen för jag vaknade vid två på natten och kunde inte somna om. Efter att ha legat vaken några timmar började jag kolla på nätet efter en videokamera då jag blivit motiverad efter att ha sett Lenas före och efter film (dvs när hon köpte sin häst och hur den ser ut nu). Jag kände att det skulle kunna vara något för mig. Då jag skulle behöva se vad jag själv gör. Tyvärr hade inga butiker öppet vid den tiden på dygnet så jag fick överge den idén för tillfället. Men Carina var så snäll och filmade mig idag, så nu kan jag ändå få se mig själv.

Tillbaka till ridningen. I lördags fick jag först visa upp problemen jag hade. Jag fick även säga till hur jag tyckte att allt kändes och Lena stod samtidigt och gav sin syn på saken. Väldigt effektivt för att börja få en känsla över vad som händer i sin egen kropp och i hästens kropp.

Sedan fick vi göra flextions på böjt spår, vilket jag tror kan vara till nytta för både mig och Jeppe i och med att vi måste börja balansera oss bättre för att kunna göra dessa övningar.
Lena avslutade med att ge mig en läxa som innebar att jag skulle planera 10 minuters uppvärmning till idag. I denna planering skulle jag komma på olika övningar, vad jag ska fokusera på, att jag ska utvärdera hur det går (i stort sett i varje steg) och sedan skriva upp hur jag ska kontrollera att det går som jag vill. Jag lyckades komma på allt utom hur jag skulle kontrollera övningarna. Så idag medan jag red och utvärderade så fick jag kommentarer om min känsla stämde eller inte och tips på hur jag ska göra för att själv kontrollera övningarna.

Sedan fick jag övergå till att göra flextions som igår men med fokus på att få in tajmingen och känslan lite bättre, samt tips på hur jag ska gå vidare med övningen. Vi avslutade med att travarbeta Jeppe, då detta var något vi hade väldiga problem med på förra kursen då han bara ville slänga sig framåt och jag hela tiden var fem sekunder sen med hjälpgivningen. Jag sa till innan att vi arbetat mycket med detta men att vi fortfarande hade problem med balansen i att arbeta på volt. Lena bad mig då göra övningarna på nya ställen för att se om vi hade gått frammåt. Efter en stunds ridning så insåg jag att vi hade kommit jätte långt sedan förra kursen. Allt jobb vi lagt ner hade faktiskt lönat sig.

Det är intressant att när man efter några nånader ska visa upp sig för Lena kommer man ihåg vilka problem man hade förra gången och man märker då vilken skillnad det är sedan sist. Medans när man sitter och nöter varje vecka inte kan upptäcka att man rör sig frammåt utan det känns som om man går bakåt. Så jag kan bara säga att jag sken som en sol när lektionen var slut och jag var mäkta stolt över Jeppe. Så nu längtar jag tills imorgon då jag ska rida igen.

Jeppe, väldens underbaraste häst! Måste ju passa på att skryta.

Tokig? nej, bara lite galen.

För alla som har sett mig köra bil på sista tiden så har jag inte blivit tokig bara lite galen på detta eviga gnisslande när vindrutetorkarna går i ett. Troligtvis har reglaget till vindrutetorkarna pajat. Vi måste lämna in bilen så vi får det åtgärdat, för som det är nu så håller jag på att bli galen. Så i helgen lyfte jag upp vindrutetorkarna så jag slapp höra det gnisslande ljudet. För i helgen har det varit strålande sol, vilket gör att torkarna går fastän rutan är snustorr och skapar det mest ohygliga ljud. Att Patrik fyllde i 3 l spolarväska i onsdags hjälpte inte då bilen hade sprutat ut allt till fredag kväll. Då jag tänkte att man kunde spola på lite för att det inte skulle gnissla så mycket. Tji fick jag.

Gammal goding

Lovade att lägga in denna video här på bloggen. Titta och njut.