Galopp

Så har jag bestämt mig för att få till galoppen. Inte det lättaste när det var väldigt länge sedan jag aktivt valde att galoppera och galoppjobba en häst. Sist jag verkligen galoppjobbade en häst var nog i lumpen och det börjar ju vara ett par år sedan jag red på den underbara Ulan.

Ulan var perfekt att galoppjobba, ibland kändes det som om han galopperade så långsamt att han bara svävade. Då hann jag också med att hinna tänka ut vad jag skulle göra. Det är alltid en fördel om ryttaren vet vad som ska göras.

Den gode Jeppe är snabb men så duktig, han låter mig göra fel och när jag gör rätt då flyger han fram. Så jag får just nu bra träning på att hantera att det går fort när man galopperar. Han börjar inse nu vad jag vill och verkar tycka att det är skitkul.

Vissa dagar har det gått bättre och vissa sämre. Och när det har gått sämre har jag haft tur att Anna-Karin och Helena funnits där att hjälpa och stötta. För ibland kan man bli så frustrerad att man inte eller kommer på hur man ska göra. Men då finns det som tur är folk som kan kommentera och även ibland visa på hur det ska se ut. Förstå hur frustrerande det var när jag ena dagen galopperade runt för fullt för att nästa inte få upp honom mer än i ett eller två steg. Nog för att jag vill träna fattningar, men jag vill ju lära mig att kontrollera galoppen också och det kräver ju faktiskt galopp.

Jag har börjat inse att jag är långsammare än Jeppe, mycket långsammare. Hästar är ca 6-7 ggr snabbare än en människa på att reagera, så vi är enligt hästarna alltid rätt tröga och sega. Jag tror att när jag inte vet hur jag ska gör att jag är ca 100 ggr långsammare än Jeppe. Det kan låta negativt men det tror jag på vissa sätt att det kanske ändå inte är.
1. Jag lär mig ju efter ett tag och hamnar då närmare Jeppes reaktionsförmåga.
2. Om något händer så förstärker jag inte flyktbeteendet. Dvs. det kan ha en lugnande inverkan. Dock måste man vara snabb att reagera då det verkligen händer något farligt.

Så min taktik är att öva, öva och öva lite till. För i sommar är målet att ta en galopp tur med Anna-Karin och Tibbe på Heden och då ska jag försöka vara ikapp Jeppe i reaktionsförmåga. Så se upp i ridhuset när blixten Jeppe och snigeln Kicki är i farten.

Här kommer en bild på Jeppe som jag fått av Anna-Karin. Tyvärr lyckades jag inte rotera bilden. Men ni ser ju i alla fall hur han ser ut.

Varför är alla så besatta?

Idag satt jag och längtade till lunchen. Jag var så otroligt hungrig. Det är i och för sig inget ovanligt men idag uttryckte jag det högt. Och då fick jag ju naturligtvis påstående som kommer till allt man säger oavsett om man har ont i stortån, är hungrig eller har huvudvärk. "Du kanske är med barn!" Svar nej, nej och åter nej. Jag hatar alla disskusioner om barn och att skaffa barn, och jag hatar hur vissa kan vända allt och alla samtal till att man ska skaffa barn. Undra hur folk skulle ragera om jag började vända alla samtal på samma sätt?

-Jag har ont i huvudet idag. -Jaha, du ska skaffa katt.
-Jag är magsjuk. -Jasså, så det blir en gris.
-Jag ska ut och promenera. -Men när har ni skaffat en hund?
-Jag gillar inte hästar -Va alla gillar hästar. Det är bara som du tror, egentligen så älskar du hästar du vet bara inte om det. 

Tjejmiddag

Efter en trevlig tjejmiddag med trevligt sällskap och god mat så ligger jag nu här i soffan och brer ut mig. För lat som man är så ides man inte gå ut när man hade så nära hem (Vi var i trappuppgången här brevid). Jag hoppas de som gick ut har en trevlig kväll. För det har jag haft, trots att en av tjejerna fick en liten del av sitt hår uppbränt. Så en varning till alla er: Var försiktiga med ljus. Kom ihåg att släcka dem, lämna dem aldrig obevakade. Placera dem på säkra ställen. Det är så lätt att man lutar sig mot ett ljus om man inte ser dem. En eloge också till våran värdinna som var så snabb att släcka elden.

Free Willy

Så slipper min mage äntligen min fåfänga. För att gå på tjejmiddag så måste man tydligen klämma in sig i ett par slimmer. Dessa slimmer gör att man får en midja och känner sig onekligen rätt instängd. Funkade faktiskt rätt bra fram till den goda middagen då min mage inte längre ville vara instängd utan som vanlig ville bre ut sig som den brukar. Nu har jag frigjort stackarn och han ligger och tittar lite surt på mig för att det tog så lång tid innan jag släppte lös honom.

Som ny

Så har jag varit och hämtat hem Seaten från verkstaden. Den kändes som ny. Snacka om placeboeffekt, allt kändes mycket bättre. Är dock väldigt tveksam på att de gjorde en helrenovering när de ändå höll på.

CV

Varför är det så svårt att skriva ett bra Cv och då menar jag framför allt det personliga brevet. Är det någon man känner så är det ju en själv, men att beskriva sig själv det känns som en omöjlighet. Försök komma på några saker i er pesonlighet som ni vill lyfta fram och som ska passa för att någon vill anställa er. Svårare än man tror.

 Är tveksam att min förmåga att skaffa fler hobbyer är en merit. Min förmåga till att vara ironisk utan att någon förstår det eller att skratta åt värdelösa skämt (gärna berättade av mig själv).

Vart ska man?

Jag är en planerande människa. Jag vill ha mål i livet. Från att jag var liten så ville jag bli ÖB och arbetade mot det målet. Längs vägen insåg jag att jag nog hellre ville bygga saker, vilket var möjligt då jag satt upp ett mål som gjorde att jag kunde ändra mig efter vägen. Så nu har jag ju nått mina mål så nu vill jag ju ha nya mål, men hur sätter man upp rimliga mål och vad är rimliga mål? Vissa är jätte bra på att planera en vecka/ett år/tio år framåt. Jag har ju onekligen varit bra på detta för jag har ju tagit mig till ett mål, men nu känns det som om jag sätter för höga krav, så tiden räcker inte längre till för att ha en möjlighet att uppnå målen.

Min kalender är hela tiden fullbokad, vilket gör att det känns svårt att ta tag i saker som jag vill göra. Ett exempel är att kunna vara ledig mer. Ett annat är att kunna tillbringa mer tid med Jeppe. Men att bara lyckas ta mig till stallet på de dagar jag sedan tidigare har planerat in känns som om det är en kamp mot klockan att hinna. Efter att jag var sjuk sist så har jag insett att jag måste prioritera detta först, för när jag missar mina stalldagar så blir jag sjuk. Jag lyckas hålla mig på fötter när jag är till stallet och får släppa allt annat, dock är jag ju nästa alltid små förkyld men det får man ta. (Vad ska man göra med 200 baciller ständigt runt en? ;-) ) Tyvärr är det ju inte alltid möjlig pga. olika saker, att kunna göra det man vill, men jag ska försöka.

Tillbaka till att sätta upp mål. Jag har bestämt mig att jag ska försöka börja sätta upp mål. Mål med ridningen, mål om vars jag vill vara om 5 år/10 år och vad jag vill prioritera i mitt liv. Jag får väll återkomma när jag hittat på något vettigt. För jag tvivlar att det ska bli sommar är ett vettigt mål. Uppnåeligt? Ja, men inte ett vettigt mål. Eller som mitt nyårslöfte: Jag ska sluta röka. Jag har aldrig börjat så det borde ju inte vara ett problem att lyckas med det.