Ska man välja att utvecklas och kunna bli beviken då och då när man inte når målen eller ska man vara en halvnöjd medelmåtta? Ibland kan jag också falla för frestelsen i att nöja mig, men jag försöker för det mesta att ta mig i kragen och faktisk sikta högre. För att sätta höga mål och orka fortsätta arbeta mot dem krävs det både vilja och angagemang. Jag hyllar alla er som orkar med att sätta höga mål och arbeta mot dem. Och till alla er som nöjer er med att bara klara dagen kan jag bara säga synd för er. För känslan av att satt ett mål och känna att man lyckas är underbart, hur litet målet än var.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar