Ibland undrar man hur folk tänker. Ena dagen så förespåkar man att "å det är så bra med elitsattsning vid låg ålder. Ja redan vid 15 så vet man ju om något kommer att bli duktig eller inte. Så man kan sålla ut folk redan då ur lagen." Jag höll inte med, då man kanske utvecklas sent, visst alla ska kanske inte få följa med upp i elitnivå men att man så tidigt säger åt barn och ungdomar att de är sopor tycker jag är fel. (En väns barn blev kickade ur sitt fotbollslag som 11 åring.)
Idag började det diskuteras hurvida man skulle ha inträdesprov på utbildningar. För att göra saken intressant så tog jag ställning för anlagsprov redan till gymnasiet. Och vilka är de som skriker högst om att "nej sånt kan man inte ha det är inte rättvist man kan lära sig att bli bra på saker om man tycker något är roligt." Om inte de som dagen innan tyckte att folk skulle sparkas ur lagen så endast de bästa skulle få vara med (ju tidigare desto bättre var mottot).
Jag tycker det är intressant att så länge det gäller sport så ska man plocka ut de bästa men för allt annat så ska alla alltid få göra det man vill oavsett hur fel det passar personen i fråga. Vad är skillnaden? Skulle nog snarare tycka att skolan kanske skulle ha mer anlagsprov då det faktisk påverka en stor del av livet då jag vet många som fått komplettera utbildningarna pga av att man gått "fel" utbildning och kanske inte passar för det och inte har en grundläggande behörighet för att söka vidare.
Jag har stött på sjuksköterskor som inte tål blod. Lärare som inte kan lära ut. Finns många exempel. Men med detta ska man förtydliga att även om man inte passar för det så kan man ändå vara väldigt duktig.
Jag själv har gjort anlagstest och intagningsprov vid olika tillfällen. Jag kom inte in med mitt antagningsprov i musikklass när jag gick i 3an. Jag gjorde även musikaliskt antagningsprov för att komma in i det militära och för att komma in på en musikutbildning på folkhögskola och kom in utan problem när jag var 20. Vad hade ändrats om det är så solklart att se om "folk är bra eller dåliga redan vid unga år". Hade jag bytt gener? Kanske bytt identitet eller var det så att jag helt enkelt inte var färdigutvecklad när jag var 10 år?
För att tala om anlagsprov. Jag var tidigt inställt på att bli militär, men hur jag än ändrade mina svar så fick jag att jag inte passade som det utan skulle antingen hålla på med djur, bygga saker eller teknik. Det blev ett yrke där jag ritar byggnader. Så helt fel hade det väl inte fast jag som ung tyckte att det måste vara en klåpare som gjort testet för jag skulle ju bli ÖB. Jag hade tur att samma utbildning behövdes för militär som byggingenjör. Undra vars jag annars hade varit idag.
Så kontentan är: anlagsprov kan vara bra för att se om man är lämpad för ett yrke eller inte, men mer som en guide. Ett hjälpmedel att kanske styra in folk på "rätt" bana, men inte ett tvingande medel för även genier kan blomstra sent. Intagningsprov kan vara bra för att se om folk har tillräckligt bra förkundskaper för att tillgodogöra sig en utbildning. Men att folk tycker det är ok i vissa sammanhang men inte i andra då det plöstligt tar bort folks möjligheter att utvecklas och att man plöstligt kan blomma sent tycker jag är sånt j... hyckleri. Antingen tycker man en sak eller så gör man det inte.