Fobier

Ibland undrar jag hur jag kunnat få en sån extrem fobi för spindlar. För det är en fobi inte en rädsla. Igår lyckades jag med att rengöra en blomlåda själv. För många låter väll det som galet, många tänker nog "det är väll ingen fara att torka av en blomlåda" men för mig så känns det som om jag frivilligt sätter handen under en motorsåg. Jag lyckades med det igår och fick hålla på med något jag verkligen gillar dvs att plantera blommor. Det är så härligt att få plantera och se hur det blir.

Idag var det nästa lådas tur. Först tog jag tag i att rengöra möblerna från pollen så Patrik kan vara här ute utan att bli allergisk. Med hjärtat i halsgropen lyckades jag rengöra dynorna. När jag efter att ha lyckats med det kände mig stärkt och beslutade mig för att ta tag i blomlådorna så räkte det med ett litet spindelnät för att skicka mig in i lägenheten i rejäl fart. Ställa mig och börja skrubba händerna som en fanatiker och nu sitter jag och försöker intala mig själv att inget bor i mitt hår. Vi får väll se om jag lyckas motstå frestelsen att tvätta håret.

Jag vet att det är löjligt men det är svårt att förstå en fobi om man inte själv har en. Jag fick nyligen höra en som sa att hon hade en fobi för spindlar och hur hon hade tittat i en bok och tänkt vilka äkliga ben. Jag ville bara säga att om du har en fobi så slänger man boken så långt man kan och vågar inte gå i närheten av boken. Hamnar den i halen får man ta balkongvägen (även om man bor på femte våningen)om man vill ut ur lägenheten för hallen finns inte längre. Den är förbjudet område där äkelpäcklerna har tagit över. Hon har en rädsla för äkelpäckel (inget fel i det förutom att jag hoppas hon tar tag i det innan det blir en fobi) men att kalla det en fobi känns så fel. Så oförstående. Kanske är det jag, men en fobi förlamar en, den stoppar en från att göra saker man gillar. Den skapar ologiska reakitoner och man känner sig handikappad. Samma som när folk säger åt mig att "de är ju inte farliga", nej jag vet det. Så logiskt kan jag också tänka när de inte är i närheten. En 1 mm stor äckelpäckel kan inte äta upp mig men ser jag den så är den plötsligt inte så liten utan det är allt jag kan se så den känns enorm. Det är inte logiskt att jag är rädd utan jag är bara rädd.

Det intressanta är att även andra som har fobier tycker att gu va fjompig du är men ser de en orm eller biter i en glasspinne så ser man inte skymten av dem då de springer för allt vad benen håller samtidigt som de skriker i högan sky, då tycker man de borde ha lite förståelse. Nu är ju inte alla så, en på jobbet han var inte rädd för något direkt men kunde ändå förstå min fobi ändå och tyckte inte jag var galen. Någon däremot var säker på att det fanns i de kvinliga generna, för killar har inte fobier. Jag påtalade att det nog snarare beror på att killarna runt mig i alla fall är tvungen att ta hand om äcklerna för att jag ska lyckats återvända så de är tvugna att ta tag i sina rädslor och därför utveklas de inte till fobier. Tur Patrik inte är rädd för något, fast vore han det så skulle han ha bra terapiarbete då jag är rädd för det mesta. Hmmm alla killar som umgåtts med mig borde kanske tacka mig för att jag räddat dem från fobier. Bara så ni vet så tar jag gärna en spa behandling som tack.

Jag har iallafall bestämt mig för att försöka lindra min fobi, att försöka göra saker jag tycker är obehagliga som tex att rengöra utedynorna i ett försök till att lyckas få bukt på den värsta skräcken. För att få mod till sig för att ta tag i större hemskare saker som blomlådorna. Det lyckades jag inte med idag så Patrik kommer att få rädda situationen ikväll när han kommer hem. Något ska man väll ha för att man hjälper till med att ta bort pollen. Ni kanske tycker att det är fel, att jag borde konfrontera min rädsla. Ja jag borde det men nästa år är ett nytt år att lyckas rengöra blomlådorna. Jag lyckades med en i år, kanske det blir två nästa år och om tre år kan jag fixa alla själv.

Nu ska jag googla efter kognitiv beteendeterapi. Får se om jag har en dator efter det. Den kankse flyger ut genom fönstret. Men då vet ni vad som har hänt om jag inte skriver på ett tag.